Ja vad ska man säga och när ska det ta slut på prövningar av min ork och kraft.

Den här omgången av cellgifter tar ifrån mig all ork, tror aldrig jag har varit så här trött förut men samtidigt försöker jag hitta tillbaka mitt hem som har legat i träda nu ett tag. Jag försöker städa undan mina irritationsskåp som jag har haft sen jag bytte lägenhet, skåp där det är kaos för man bara har stoppat in det som man inte vet var man ska ha det, nu har jag kommit en bit men kan bara ta ett skåp och sen måste jag vila en stund, men men det blir väl bättre och bättre med både skåp och mig :)

Sen har min svärdotter varit in på operation igen för hennes expander i bröstet hade gått sönder och på det fick hon en infektion som gjorde att hon blev inlagd på sjukhus, där steg oron igen :( sen har min syster varit tussig och min oro ökade, kan ju vara därför som jag känner mig kraftlös också för jag tycker vi har haft det nog nu ett tag.

Sen min bror dog för 4 år sen så känner jag mig som en sån där docka med en tyngd i botten, jag hinner upp en liten bit så är det något som klappar ner mig i golvet igen.

Ja ja det är väl bara att spotta upp sig och hämta kraft nerifrån fotsulorna så går nog det här bra.

Men det finns det som känns bra också, jag har bara en omgång kvar med cellgifter sen ska jag ha ett ämne som heter Avastin var tredje vecka i ca 15 månader, det är ett ämne som går på blodkärlen till cancerceller så dom inte får nån näring och dör då ut, sen har jag kunnat sitta och sticka en massa bla saker som har legat halvgjorda i flera år men som nu är färdiga :) och även stickat till små människor som ska komma nästa år :)

Mina ögonfransar, ögonbryn och mitt hår har börjat växa tillbaka, spännande och se om man blir lockig på skallen eller om det är lika rakt som förut :) hoppas bara att det får vara kvar även efter nästa omgång för det var efter den tredje som allt for sist men jag är som grodan lever på hoppet :)

Längtar tills jag har orken att vara ute och vara lite mer social, skratta, dansa och få vara lycklig men det kommer nog det med, kram alla där ute och ta tillvara på varandra och tänk på:

Att säga sårande ord är som att kasta en sten i vattnet, du vet aldrig hur djupt stenen sjunker.  

Ta hand om varandra istället