Som vanligt när jag ska skriva något här så är det något tråkigt, jag var på min läkarkontroll idag och den lilla tumören som jag har på vänster sida i magen har börjat växa på sig lite.

Nu kommer det att bli starkare cellgifter i tre omgångar, vet inte när det ska börja men skallig kommer jag att bli igen, jaja det är väl bara att bita ihop och hänga med på resan skulle jag tro.

Känns bara så jävligt att ytterligare en sommar kommer bli förstörd för jag vet inte hur jag kommer att reagera på den nya behandlingen, hoppas bara att det kommer vara som det varit hittils, inget illamående eller nåt annat skit.

Nej nu ska jag inte gnälla mer, tar väl o spottar i nävarna och tar nya tag, kram till den som vill  ha en 

Jag fick vara glad några veckor in på nya året iaf, det onda jag haft nere i vänster sida visade sig vara en liten tumör, så med andra ord har jag fått återfall på min cancer.

Just nu vet jag inte vad och hur behandlingen kommer att bli, blir det operation, blir det cellgifter eller blir det båda delarna.

Min läkare har kontaktat Umeå så får vi se vad det blir, får väl inrikta mig på att bli SkallePer igen.

Lite snopet är det för jag fick min sista Avastin behandling den 9e men jag försöker att se det så att det är bättre det händer nu när jag är inne i behandlingssvängen än att det kommer om nåt år så jag måste börja om då.

Jag har sagt till mina barn och Christer att jag vill inte ha någon som bryter ihop runt mig utan jag behöver dom som är starka och kan peppa mig att tänka positivt vilket jag försöker göra.

Jag mår bra och känner inte av tumören så mycket så ibland glömmer jag bort att jag är sjuk.

Så nu är det bara att spotta i nävarna och ta nya tag, den ska inte vinna över mig.

Ta hand om varandra det kan svänga fort

Nu har jag inte skrivit på ett tag igen, livet rullar på och tiden går så fort

Fick ont i höften och ljumsken och även i magen nere till vänster lika som när jag sökte läkare första gången så oron kom tillbaka, träffade min läkare en extra gång och blev skickad på MTR röntgen ganska fort.

Var orolig under tiden jag väntade på svar men när hon ringde så berättade hon att ALL cancer som jag hade tidigare är borta, finns inga tecken på något i magen längre, lättnaden är obeskrivlig.

Anledningen att jag har ont på vänster sida är nog att min vänstra fot är bortdomnad delvis pga behandlingar och gör att jag går annorlunda med den vilket gör att jag belastar på ett sätt som min kropp inte är van vid.

Nu har jag tre behandlingar kvar med Avastin sen kan jag ta bort venporten och när den är borta kan jag känna att YES I MAID IT jag är fri, friskförklarad blir jag inte förrän om några år men känslan är.......... obeskrivlig jag finner inga ord. 

Kom ihåg att tala om för era nära, kära och vänner vad dom betyder för er, livet ändras fort

För mig betyder min familj och mina vänner allt och det hoppas jag verkligen att jag har visat, Kram på er alla 

Hej alla, nu är det ett tag sen jag var in o skrev lite här, ja tiden rusar iväg ibland :)

Jag har haft en underbar sommar med värme ( mer än man vill ha ibland ), har äntligen planterat blommor på balkongen igen, i fjol fanns varken ork eller lust o inte väder heller för den delen.

Gjort en rolig o tokig resa runt halva Sverige, skrattat o handlat med bästa vännerna på Ullared, träffat min mellan son med familj i Halmstad o där fått snusa på mitt 10e barnbarn som inte fått något namn än men som ser ut som en liten Py säger min son, träffat min yngste son som flyttat ner till Kristianstad med sambo, jättefin lägenhet med en stor fin balkong har dom, träffat goda vänner i Kalmar o varit ut på Öland o ätit kroppkakor, badat pool hos en släkting i Vassbacken o sett när båtar åkt genom trädgården på Göta Kanal o även plockat äpplen o svarta vinbär där, träffat mer goda vänner i Töreboda o plockat plommon där, vidare till Siljansnäs o träffa Johnny som jag inte träffat på flera år det var underbart att se han.

Men det var skönt att komma hem igen o nu har semestern tagit slut o arbetet kommit igång.

Har varit iväg o fått en behandling nu efter semestern o idag var jag o lämnade prov för att vara på min tredje läkarkoll nästa vecka, förra gången hade värdet gått upp från 6 till 11 men det är ingen fara för allt under 36 är normalt.

Hösten är min årstid för då får jag vara ute i skog o mark o leta svamp, än har jag inte hittat så mycket men det kommer, värst är att se alla bilder på alla som hittar Karl-Johan svamp för den hittar jag inte :) den gömmer sig nog för mig :)

Sen längtar jag efter helgen i torpet med min goa vän Marianne, en tradition som vi har, plockar svamp, äter gott, sitter vid brasan o myser, pratar mycket om allt, det är min njutarhelg o den betyder massor för mig

Ja det var väl en del för den här gången, krama om varandra o tala om vad ni betyder för varandra 

Nu har jag varit på min andra läkarkoll efter sista cellgigtsbehandlingen och fick veta att allt är bra, provet på cancermarkörer har gått ner från 7 till 6 och allt under 36 är normalt så det är ju skönt, alla andra prover är helt ok förutom mina njurvärden som ligger lite på gränsen men ändå hittills ok.

Har nu jobbat 25%, två timmar per dag sen 1a februari och det är si och så, ny lokal, nya brukar eller medborgare som det nu heter och en chef som slutar och vet inte när nästa chef kommer och hur den personen är, det här är en stress som jag inte trodde jag skulle behöva känna när jag kände mig frisk nog så jag kunde gå tillbaka o jobba, vet inte riktigt vem jag ska vända mig till just nu om jag har frågor. Det här bidrar till att jag är trött mentalt tyvärr.

Satt på sjukhuset i måndags och funderarde på hur länge jag varit sjukskriven och kom inte på hur många dagar det var på ett år, det tog 20 minuter innan jag kom fram till 365 dagar, det skrämde mig lite

Vissa dagar somnar jag när jag kommer hem för jag är helt slut mentalt när jag kommer hem, vissa dagar är det bättre, men jag siktar på att allt kommer att bli bättre, så länge jag vet att mina prover är bra så kan jag blicka framåt o känna att det BLIR bättre.

Den här tröttheten är inget man kan sova eller vila bort tyvärr utan det är bara att hänga med på resan och tro på att det blir bättre.

Sista helgen den här månaden ska jag till Årsunda och laga mat till Svarthålet mfl och det ser jag fram mot, vi har en egen husvagn där så jag kan vila när jag behöver men jag tror jag kommer o insupa all glädje och skratt som finns där så jag kommer att tanka energi från fredag till söndag morgon där.

Ta hand om varandra och livet för man vet aldrig när det ändras, kram på er alla 

Hej alla, nu har jag börjat jobba igen, är sjukskriven 75% så jag jobbar två timmar om dagen.

Jag höll på att skriva bara två timmar men det är fullt tillräckligt just nu, i slutet av november och början på december i fjol var jag helt inställd på att gå tillbaka på 100% den 15e januari men en och en halv vecka innan jul så åkte min mamma på en mindre hjärtinfarkt och på julafton åkte min dotter in på akuten med ont i magen och då försvann all min kraft, så länge det gäller mig själv kan jag orka men när mina nära och kära blir dåliga så räckte inte orken till, båda mår bra idag som tur är.

Min son Joel som har gått genom det här med cellgiftsbehandling med sin sambo Sandra sa tidigt till mig att jag skulle börja försiktigt och jag är glad att jag lydde hans råd.

Vissa dagar så är jag så trött så jag somnar när jag kommer hem men vissa dagar går bättre.

På måndag ska jag på min nästa koll hos läkare och jag hoppas att det är samma goda besked som sist och på tisdag ska jag på min nästa Avastin behandling.

Sakta men säkert så kommer livet och styrkan tillbaka det är bara det att jag har aldrig haft något större tålamod när jag väntar på något men jag får nog så lov att lära mig det nu.

Kram till den som vill ha en och ta tillvara på varandra det kan ändras när man minsta anar det 

Idag har jag varit på första läkarkontrollen efter att jag fått alla cytostatika behandlingar.

Blodprovet som togs förra veckan med cancermarkörer visar på 7, värdet har gått ner från 14 och gränsvärdet är 36 så det är jättebra, alla undersökningar som gjordes idag visar att jag är på väg att bli frisk, det är nu först som jag vågar börja tro att jag ska klara mig.

Jag har inte kunnat få någon behandling med Avastin på tre veckor nu för mina vita blodkroppar är för få, dels pga behandlingar och sen har jag en förkylning som dom brottas med samtidigt, men nästa vecka är det dags för nya prover igen och då hoppas jag att dom har gått upp lite.

Det är ju inte underligt att jag är så trött och blir så slut av att bara försöka göra något här hemma men som sagt jag är på rätt väg.

Kram till den som vill ha en och ta vara på varandra, allt kan ändras så fort 

Ja vad ska man säga och när ska det ta slut på prövningar av min ork och kraft.

Den här omgången av cellgifter tar ifrån mig all ork, tror aldrig jag har varit så här trött förut men samtidigt försöker jag hitta tillbaka mitt hem som har legat i träda nu ett tag. Jag försöker städa undan mina irritationsskåp som jag har haft sen jag bytte lägenhet, skåp där det är kaos för man bara har stoppat in det som man inte vet var man ska ha det, nu har jag kommit en bit men kan bara ta ett skåp och sen måste jag vila en stund, men men det blir väl bättre och bättre med både skåp och mig :)

Sen har min svärdotter varit in på operation igen för hennes expander i bröstet hade gått sönder och på det fick hon en infektion som gjorde att hon blev inlagd på sjukhus, där steg oron igen :( sen har min syster varit tussig och min oro ökade, kan ju vara därför som jag känner mig kraftlös också för jag tycker vi har haft det nog nu ett tag.

Sen min bror dog för 4 år sen så känner jag mig som en sån där docka med en tyngd i botten, jag hinner upp en liten bit så är det något som klappar ner mig i golvet igen.

Ja ja det är väl bara att spotta upp sig och hämta kraft nerifrån fotsulorna så går nog det här bra.

Men det finns det som känns bra också, jag har bara en omgång kvar med cellgifter sen ska jag ha ett ämne som heter Avastin var tredje vecka i ca 15 månader, det är ett ämne som går på blodkärlen till cancerceller så dom inte får nån näring och dör då ut, sen har jag kunnat sitta och sticka en massa bla saker som har legat halvgjorda i flera år men som nu är färdiga :) och även stickat till små människor som ska komma nästa år :)

Mina ögonfransar, ögonbryn och mitt hår har börjat växa tillbaka, spännande och se om man blir lockig på skallen eller om det är lika rakt som förut :) hoppas bara att det får vara kvar även efter nästa omgång för det var efter den tredje som allt for sist men jag är som grodan lever på hoppet :)

Längtar tills jag har orken att vara ute och vara lite mer social, skratta, dansa och få vara lycklig men det kommer nog det med, kram alla där ute och ta tillvara på varandra och tänk på:

Att säga sårande ord är som att kasta en sten i vattnet, du vet aldrig hur djupt stenen sjunker.  

Ta hand om varandra istället